koren

... och tenorstämman är fullbesatt! HURRA! Körinternatet är avklarat, med minnesvärda versioner av Boten Anna, rödbetssoppa, stämrep, yoga och mycket annat. Vi ska sjunga det vackraste vi kan även fortsättningsvis!

Adventsförmiddagen bjöd på en hel del plusgrader, flytande nederbörd, en kyrka där även ståplatserna var attraktiva, sju präster, Otto Olsson (men tyvärr ingen Olle), andraaltar på tvåstrukna G, sobert blå körkåpor, en ensam Davetenor, brasskvartett, renstekssnittar och chokladéclairer vid invigningen av Församlingens Hus. Snart är julen här!

... och huvudet och noterna kryllar av instruktioner och inspirationer:
Surfa på tonerna, liggande etta (Roman)
En obehagligt surrande fläkt (Sandström)
Snygga -son, spooky även i kringlan, det vill man få fram i smärtans land (Kraus).
För övrigt kan tilläggas att på fråga A svarar jag B, på fråga B vet inte och på fråga C drar jag till med det neapolitanska sextackordet.

Joseph Martin Kraus

Sorgens dag. Basstämman blir ett huvud kortare när J ska fokusera på typ opera och sånt. Inte alls fabelhaft. Men valnötsbrowniesarna på avskedsfikat var grymt smarriga. Och J har lovat att komma på alla konserter. Med plakat. Hoppas typ lite småvulgära. Det hade suttit fint!

om det är möjligt i praktiken att på fullt allvar och utan vidare kommentar servera chokladdoppade köttbullar som pausförtäring på en i övrigt normal konsert? Den västerländska konstmusiken är onekligen förbunden med en ganska enahanda kontext. (där chokladdraperade köttbullar vanligtvis inte ingår) Är inte denna kontext egentligen idealisk för lite meta-konst? (som ju måste uppstå när den totala obegripligheten i tilltaget slår konsertbesökarna). Eller som Slas sade som svar på den retoriska frågan "Ska det där föreställa konst?": "Ja vad ska det annars vara?"

Kära återseenden, kramar, djupt saknade exdavister i våra tankar. Tessitura, sarabanderytm, hemioler. C-moll och den vokala motsvarigheten till en lätt obehagligt surrande fläkt. Ffff och pppp. Kraus, Vasks, Roman, Sandström.
Dirigenten är skäggig, citerar Strindberg och förtäljer att terminen som ligger framför är "Den inre byggnadens tid". Hembakt bröd på fikarasten (för övrigt troligen terminens längsta). Krauskugelrecept diskuterades friskt. Körens sjunde terminsstart har härmed ägt rum. Ad astra!

Gert Fylking kan det där med att hitta lämpliga formuleringar. Dagens rubrik passar perfekt med tanke på kvällens begivenhet: terminens första körrepetition!! Fabelhaft!

Kören har tillbringat en intensiv inspelningsdag i Petruskyrkan där koristerna som i ett trollslag förflyttade sig från Palestrinalegato till gospelkänsla à la ungdomskör. Efter avslutat värv var det hög tid för lite al fresco dining, följt av fröjdefull flerkamp (grâce à festkommittén) med grenar såsom "David och Goliat", "Gissa mitt telefonnummer", "Jag kan sjunga ett Eb på 10 cent när" och avslutningsvis favoriten "Tontelepati". Se även Matt 19:30 för slutresultat. Kvällen ägnades även åt rundpiano, folkmusikimpro och en del annat.

Kvällens kaka
Rör ihop 6 ägg, 4,5 dl socker och 4,5 dl vetemjöl.
Bre ut smeten i en långpanna.
Strö över lagom mängd frukt/bär, t.ex. rabarber.
Strö över lite kardemumma och vaniljsocker om du känner för det.
Hyvla över ca 150 g smör och strö på pärlsocker.
Grädda i 175 grader ca 35 minuter.

Kören var bättre än någonsin och vann faktiskt GÖTEBORG! Det ni!

När kören i alla fall på ett hörn blir recenserad i landsortspressen, kan man inte undgå att länka till Gefle Dagblads kultursidor.

Efter att ha gjort succé i Gävle i dagarna två kände sig kören redo för att officiellt anta de gangsta-namn vars elaborering påbörjades redan i Lübeck i maj 2010.
DAVE is in tha house!
DJ Dave feat. Slick Rick and his gangstas:
MZ Dave
Sugar Daddy Dave
Reverend O-Dave
Dave-Dee
Dave-eLLe
Dave Giovanni
Hugo da Boss

(to be continued)

Änteligen får man götta sig i Stenhammar, Lidholm, Mendelssohn, Brahms och Fauré och det finfina i att faktiskt sjunga i en behändig vokalensemble. Dels är det ju givande rent musikaliskt, dels kan alla sitta vid samma bord och fika! Det stora samtalsämnet i går var ju dels denna underbara repertoar, dels extremt uppskattande ordalag sammankopplat med ögonfransfladder när det snackades evangelist. Annars var ju Brahms också rätt het...

 

Jepp, Ytterjärna kulturhus avklarat, med associationer till såväl Barbapappa som Mumindalen. Vårsol, lasagne, gosskorister med både slipover och spring i benen, världens stiligaste semlor/fastlagsbullar och stående ovationer efter 3,5 timmars konsert. Man vet inte riktigt om folk stod upp för att de gillade oss eller för att de kände träsmaken? I morgon väntar Danderyds kyrka och förhoppningsvis ännu en underbar upplevelse för såväl medverkande som publikum!